Under rubriken ”Månadens Ledare” lär vi känna någon av förenings ledare lite mer. Denna gången tog vi en pratstund med Andreas Brännström, tränare i P2013L.

Namn: Andreas Brännström
Ålder: 44
Familj: Fru och två barn, 10 och 7 år gamla.
Bor: Limhamn

Denna gång fick det bli en intervju över Teams, då det var svårt att hitta en bra tid som passade alla inblandade. Således kopplade Andreas upp från sitt jobb och tog sig tid för en pratstund.

– Jag jobbar som VD på ett företag som heter Better Energy Sweden. Vi bygger solparker för att bidra till energiomställningen. Jag har jobbat här i fem år.

Ungefär samtidigt startade Andreas sin bana som ledare i LB07.

– Jag var med och tog över som ledare när Fotbollslekskolan slutade. Jag tror det var ungefär 2018. Man märker hur engagemanget har utvecklats genom åren och att det är mer krav nu när spelarna blivit lite äldre. När killarna var små så var det inga matcher eller cuper, utan mest träningar. Nu är det många matcher, cuper, kallelser och information som ska ut till killarna och deras föräldrar.

P2013L består av 41 spelare och 6 ledare. Gruppen deltar med lag i tre olika serier.

– Det var två grupper från början på Limhamn i P2013, men vi slog ihop dessa för knappt ett år sen. Man märker att det tar ett tag att lära känna alla killar, när det blir många nya som kommer på en gång. Det är också riktigt roligt att se hur många har utvecklats det senaste året. Det är något jag verkligen lärt mig, att se gruppen som en helhet, för vissa spelare kan verkligen ta enorma kliv på bara ett par månader. Jag har lärt mig hur viktigt det är att se utvecklingen som en dynamisk process, att man inte ska låsa sig till vissa nivåer eller vissa fasta lag i kallelser till match. Det är viktigt att se till varje individ just i stunden, för det ändrar sig hela tiden. Man märker verkligen hur mycket inställningen påverkar hur någon spelare utvecklas. De som hela tiden kämpar och gör sitt bästa tar enorma kliv, och det kan gå riktigt fort.

Andreas egen fotbollskarriär tog slut vid 16 års ålder på grund av skador, men intresset för sporten har han behållit.

– Min fru var galen på mig i början när vi träffades, för det stod alltid en grön skärm igång i bakgrunden. Att nu får vara ledare gör att jag kan fortsätta ha en connection med fotboll, och får försöka coacha killarna på en nivå som jag själv klarar. Om några år har jag nog inte kunnandet längre, men på vägen fram dit vill jag vara med och skapa så bra förutsättningar som möjligt och även mycket fotbollsglädje som de får med sig.

– På ett privat plan blir det nästan som avkoppling och mindfullness att komma ner och leda en träning. Då kan man stänga av jobbet och bara fokusera helt på träningen och alla roliga individuella möten med killarna och de övriga ledarna. Det blir ju en nära relation med ledarna också, så det är nästan som att träffa ett gäng kompisar i samband med träning och match. Vi är 6 glada amatörer som har mycket kontakt med varandra och koordinerar veckans aktiviteter.

Andreas är inne på att uppdraget som ledare har förändrats genom åren, och reflekterar lite kring vad han själv hade gjort annorlunda om han började om igen.

– Jag upplever att det finns lite mer struktur nu och mer att ta del av från LB07’s sida. Ta gärna hjälp av de som jobbar i klubben, det kan vara värt mycket. Sen tror jag att fokus de första åren bara ska vara att skapa en fotbollsglädje, fokusera på det som är roligt. Jag hade nog också försökt vara lite mer i stunden vad gäller utvecklingen av spelarna. I efterhand tror jag vi gick på speluppbyggnad och passningsspel lite väl tidigt, vi kan känna att vi skulle jobbat mer med den individuella bollbehandlingen och förmågan att lösa situationerna på egen hand. Jag tror det hade gett effekt nu om vi lagt mer tid på det då. Du kan alltid träna allt, så långsiktigheten är jäkligt viktig.

Att vara ledare för barn och ungdomar skapar många minnen, inte bara från matcher och cuper, utan även i vardagen. Andreas bjuder därför på en händelse som han inte lär glömma i första taget.

– Det var kanske 2-3 år sedan. Vi hade en kille som satt med målvaktshandskar på sig mitt på planen och försökte knyta skorna, vilket såklart inte är lätt med handskar. Vi såg hur han kämpade och gick sen fram till honom och frågade om det inte var svårt att knyta skorna med målvaktshandskar på sig, och fick svaret ”Jo, jag kan ju inte ens knyta skorna utan målvaktshandskar”.

Med den härliga skildringen av vardagen som barn- och ungdomsledare tackar vi Andreas för pratstunden och önskar honom samt övriga spelare och ledare i P2013L lycka till med resten av säsongen!